Naturligt eller syntetiskt?
C-vitamin är E300. Citronsyra är E330. Pektin från äppelskal är E440. Många E-ämnen är identiska med ämnen som finns naturligt i vår mat – men vad betyder egentligen skillnaden?
När du ser en lång rad E-nummer är det lätt att anta att produkten är fylld av konstgjorda ämnen. Men E-numret berättar egentligen bara att en ingrediens fyller en teknisk funktion och är godkänd – inte var den kommer ifrån.
Bär, frukter och kemikalier
Många E-ämnen är ämnen som redan finns naturligt i vår mat. Om du skulle skriva en ingredienslista för ett helt vanligt blåbär utifrån dess kemiska beståndsdelar, skulle listan fyllas av E-nummer. Några vanliga exempel på naturligt förekommande ämnen som fått ett E-nummer när de används som tillsats är:
- E300 (Askorbinsyra): Vanligt C-vitamin. Finns i många frukter och används ofta för att förhindra att mat oxiderar (blir brun).
- E330 (Citronsyra): Finns naturligt i nästan all frukt. Används i livsmedel som ett surhetsreglerande medel.
- E440 (Pektin): En typ av fiber som utvinns ur bland annat äppelskal. Används för att ge exempelvis marmelad en fastare konsistens.
Naturidentiska ämnen
Vissa ämnen är naturidentiska. Det betyder att man industriellt skapar en exakt molekylär kopia av ett ämne som finns i naturen, ofta för att det är mer resurseffektivt än att odla och utvinna det från växter.
Helt syntetiska ämnen
Sedan finns det ämnen som är helt syntetiska och inte existerar i naturen, till exempel vissa färgämnen och sötningsmedel. Även de är utvärderade och godkända inom fastställda gränsvärden. Men det är också bland dem som en stor del av dagens öppna frågor finns.
Aspartam (E951) är ett exempel: godkänt inom sitt gränsvärde, men klassat av WHO:s cancerforskningsorgan IARC 2023 som möjligen cancerframkallande – samtidigt som WHO:s expertpanel samma år gjorde en full riskbedömning och behöll gränsvärdet oförändrat. Titandioxid (E171) är ett annat: ett vitt färgämne som EFSA 2021 inte längre kunde bedöma som säkert, eftersom påverkan på arvsmassan inte gick att utesluta. EU förbjöd ämnet i livsmedel från 2022.
Det går åt båda hållen
Ursprunget avgör inte bedömningen. Mono- och diglycerider (E471) låter industriellt, men spjälkas i tarmen till glycerol och fettsyror som tas upp som vanligt matfett. Karragenan (E407) utvinns ur rödalger – alltså naturligt – men är ett av de ämnen där EFSA har en omvärdering på gång och nyare studier väckt frågor.
Är naturligt alltid bättre?
Det är lätt att tänka att naturligt automatiskt betyder hälsosamt, medan syntetiskt är tvärtom. Men ur ett vetenskapligt perspektiv är det molekylens egenskaper och dosen som spelar roll – oavsett om den är skapad av en växt eller framställd i ett laboratorium. Genom att förstå att alla E-ämnen inte är samma sak blir det lättare att läsa ingredienslistan. I appen ser du bedömningen per ämne, oavsett ursprung.
Källor (3)
- EFSA (2021) – titandioxid (E 171) kan inte längre bedömas som säker
- WHO (2023) – aspartam: IARC- och JECFA-utvärderingar
- EFSA – pågående omvärderingar av tillsatser
Läs innehållsförteckningen på plats i butiken
Kollat förklarar tillsatserna i det du faktiskt handlar — skanna streckkoden och få samma texter som här. Att skanna och läsa är gratis.